Bjärreds Innebandyklubb

En av de på förhand absolut tuffaste motståndarna under säsongen. Skurups IBK har en tydlig målsättning - avancemang till division 1. För att nå sitt mål tränar man mest i serien, har den största ledarstaben och seriens bästa innebandyhall. Jag har personligen haft förmånen att ansvara för flera av killarna under min tid i Skånelaget och ambitionen och kunnandet är av gott märke. Vi i hemmalaget hade inför kampen en strulig träningsvecka med hög frånvaro - således ingen optimal uppladdning. På matchdagen saknades fem spelare och av de 10 utespelare som kom till start hade vi krämpor på åtminstone två.

Matchen inleds i ett furiöst tempo från våra televerksklädda gäster som med sin höga press sätter vårt taktiska och tekniska kunnande på svåra prov. Vi lyckas tack vare ett strålande försvarsspel och en vägg (läs Johannes Folkesson) i målet hålla dödläget. Istället för en bortaledning är det istället vi som får äran att måljubla först. I en rask spelvändning hittar Per Jäder med en smart passning fram till Anton Olsson som i tom bur lägger in matchens första mål. Grannlåt! Härefter jämnas spelet ut och vi får bra träff på Skurup i försvarsspelet. 2-0 är även det en spelvändning när speleman Tomas Jönebratt (för dagen utan helikopter på huvudet?!) serverar Arvid Nilsson som inte gör något misstag.

Matchens andra akt slutar även den med målövertag för oss. Skurup reducerar tidigt till 2-1 men vi repar mod och gör både 3-1 (Adam Wenhov, ass Gustav Axelsson) och 4-1 (Gustav Axelson ass Jacob Aronson) i en period där vi ånyo håller oss till konceptet, är konsekventa och sliter som djur för märket på bröstet. Förutom målen (innebandygodis!) minns vi Johannes Folkessons räddning med foten i krysset - årets räddning (!?) som för tankarna till Tommy Salo och en OS-räddning för en herrans massa år sedan.

I den avslutande perioden kommer Skurup planenligt med en våldsam initial press. Vi har inledningsvis svårt att hitta spelvägar men lyckas efter en bortareducering (0:42 rakt upp i krysset av kapten Simon Larsson) samla oss och gång efter annan är det istället vi som spelar oss ur pressen till egna offensiva lägen. Tidigt i perioden tvingas vi (som grädde på ett redan hårt sargat mos) till ett målvaktsbyte när en skadad Johannes Folkesson haltar av. In i Folkessons ställe kommer en filbunkslugn Alexander Palm, som även han spikar igen och agerar föredömligt!
5-2 (Adam Wenhov ass Tomas Jönebratt) och 6-2 (ombytta roller) faller inom loppet av två minuter (periodminut 13-15) och ridån hos jätten Goliat börjar så sakteliga gå ner. I desperation lyfter man med tre minuter kvar målvakten och Arvid Nilsson lobbar in 7-2. Vilt jubel utbryter och superskrällen är ett faktum!

Vi summerar:
Personligen en väldigt emotionell match. Jag hade tre väldigt fina år i Skurup och känner de flesta i laget. Att vi i Bjärred, med tanke på förutsättningarna (väldigt begränsad tid tillsammans, skador, resor, sjukdomar) lyckas hålla oss till vår spelplan och slita ont för varandra i 60 minuter gör mig stolt. Att resultatet sedan går vår väg känns fantastiskt. Jag skulle kunna skriva en rad om var och en av spelarna (alla var bra!) men nöjer mig med att lyfta våra fantastiska målvakter, lyfta på hatten för Kasper Lundmark som helt stängde vår vänstersida och på allvar välkomna firma Tomas Jönebratt (1+2) / Adam Wenhov (2+1) som höll sina löften om att gå rakare mot mål.

Sist men inte minst vill jag och laget tacka den månghövdade publik som letat sig till hemmaborgen denna söndagskväll! 
Välkomna åter!